Jag hade  tänkt skriva om andlighet i vardagen, hur blir man andlig? Vad är att vara andlig? Jag tror vi alla har en egen föreställning om vad andlighet är. Kanske ser vi prästen som välsignar barnet vid dopet som den rena andligheten, och jag tror nog att många präster kan också vara andliga människor. Eller är yogamänniskan den ultimata andliga varelsen? Eller är det bonden som genom att sitta på åkerkanten och se på molnen, iaktta korna en andlig människa, i detta han eller hon gör? Det finns inget som särar en andlighet från en annan andlighet. Ingen har kommit längre i nån sorts andlig hierarki än någon annan vilket är tyvärr en föreställning inom den så kallade New Age-kultur som jag ändå på sätt och vis tillhör. Vi har olika sätt att se livet, vi har olika krav på vad livet är för oss. Om jag anser att landet är det rätta elementet för mig, gör ju inte det att landet är det enda rätta elementet för alla!  Min sanning behöver inte vara din, min tro är min, tro och andlighet är något väldigt personligt.
Meeen, jag tror att någonstans bör vi börja i någon ände när vi vill hitta det där rummet inom oss där vår personliga andlighet bor. Jag tror väldigt mycket på meditation, andning, fokusering, att vara i intet och alltet, på en och samma gång. För vissa är TM (trancendental meditation) där man får ett mantra som man fokuserar hela sitt väsen på för att uppnå maximal stillhet inombords. För andra är Yoga bäst, eller dans, eller…promenader…simning, att diska, stryka kläder. Finn ditt eget sätt att finna ro, där du är helt och fullt här och nu. Vi är olika, unika.

Själv sitter jag var som helst, bland människor på ett café, i skogen, på en köksstol, och andas. Jag har två tekniker som funkar för mig. Jag föreställer  mig att jag andas in genom näsborre 1 och ut genom näsborre 2, in genom näsborre 2 och ut genom näsborre 1…osv…jag räknar till sju, vid ett helt andetag. Andas in, andas ut, 1 andetag, andas in, andas ut, 2 andetag. Varför man räknar, fokuserar på andetagen är för att ”lura hjärnan” att inte tänka alls. Jag sitter några minuter och sen känner jag hur fokusering och skärpa återvänder till mitt sinne.

Jag brukar även, precis som i TM, använda mantra, ett ord som tar mig in i rätt sinnesstämning. I TM är det en guru, eller ledare av något slag, (jag har aldrig praktiserat TM, så jag är ingen expert på det), som ger dig ett personligt mantra. Jag använder ett ord jag ”tycker om”, som klingar mjukt och lugnande inom mig. För mig fungerar just ordet ”lugn” som ett sånt ord. Jag tycker om vibrationen i det ordet, vad det står för är ju det jag vill uppnå. Men det kan vara vilket positivt ord som helst, för dig.

I oktober skulle vi åka till Jämtland, det gör vi varje år, per bil, en lång resa. På båten går det ju bra, kaptenen tar ju hand om styrandet. Jag visste att jag skulle åka på att köra första 30-40 milen, då guben inte känner sig trygg att köra genom Stockholmsområdet, (tro mig, jag är tacksam för den insikten han har). Jag var så trött, hade sovit dåligt sen jag födde vår dotter, i september, året innan. Jag kände mig otäckt trött, yr, illamående, svimfärdig. På båten åkte alla som tillbringat helgen i Visby på diverse partyn och evenemang. Folk pratade högt och ljudligt om fyllor, bråk och jag kände mig så störd av att inte finna tystnad någonstans på båten. Jag måste få vila! Då slog det mig, ”herregud, jag är ju meditationsledare, jag måste ju meditera” och satte mig rakt upp och ner på stolen ute i resturangtorget. Min dotter och fästman var på väg mot bordet där jag satt, men min fästman kände igen ”ställningen” och han ledde iväg vår dotter och lämnade mig ifred. Jag vet inte hur länge jag satt, tio minuter, 45 minuter, ingen aning, men när jag slog upp ögonen och blev ett med omgivningen igen hade mina ögon slutat värka och tröttheten försvunnit helt. Jag körde lätt och vaket i 50 mil, då tvingade in man mig att lämna över ratten, då vi befann oss i Härjedalens skogar, eller iallafall nära på. Jag var fortfarande pigg, men okej, han fick köra.

Så bra är meditation. Men i andligt syfte har även meditationen en annan inverkan. Man lär sig fokusera, stänga av tankar utan att tvinga bort dem, och därmed gör man sig öppen för information som hjärnan bär på. Jag gör så varje gång jag till exempel drar ett kort för er eller nån annan. På ett ögonblick kopplar jag bort ”vardagen” och går in i mitt eget inre intuitiva rum. Kunde jag inte det skulle inte min gåva vara särskilt ren, man pratar om att vara en ren kanal, och för att bli det krävs träning, meditativ träning.