02.06.09
Home sweet home!
Hemma, allt är på sin plats, resväskorna på vinden, ordningen återställd.
Det är helt underbart att få sätta sig i sin egen soffa, (men attan så oskön den är!) lägga sig i sin egen säng, (attan så skön den är!) och springa näck mellan sovrum och toa, toa och kök, kök och sal!
Vi har haft en underbar resa, många insikter har kommit till mig denna resa som får mig att må så bra inombords. ”Utombords” är det inte lika kanon, därför kan jag nu inte delge er mera för stunden då jag har en läkartid!
Mors!
ninnibeth sade ,
februari 6, 2009 vid 8:56 f m
Fast det här skulle väl ha hamnat i ”vanliga” bloggen, va?
Du hade gärna fått skutta näck hemma hos oss också – då hade iallafall tanten mitt emot slutat glo så fasligt! Fast maken kanske hade stirrat desto mera…
Anna sade ,
februari 6, 2009 vid 10:43 f m
Inte dumt med nya insikter eller att komma hem efter en lång resa! Men har du inte skrivit på fel blogg nu?!
Kram!
Asfaltmamman sade ,
februari 6, 2009 vid 12:40 e m
Välkommen hem! Och visst är det som den utslitna frasen säger: Borta bra, men hemma bäst.
Trevlig helg!
Märtagreta sade ,
februari 6, 2009 vid 12:48 e m
Ja men visst, undrade just varför inte morgonens inlägg inte gick in!!! Men nu får det vara så här. Insikterna ligger ju i gränszonen mellan vardag och andlighet
Kära nån Ninni, inte vill jag förorsaka några hjärtattacker inte!!! Men jag blev allt lite sugen på att chocka grannen
ninnibeth sade ,
februari 6, 2009 vid 6:15 e m
Äh, maken är ju redan opererad så han klarar sig nog!
Baronessan sade ,
februari 14, 2009 vid 6:18 e m
Hej. Tänkte skriva en kommentar på din ”andra blogg” men det gick inte. ”Kommentarer låsta” stod det. Bara så du vet. Men du kanske vet – medial som du är
Ha en glad Allahjärtansdag!
mira sade ,
februari 28, 2009 vid 7:21 e m
Jag tackar dig, har bara halkat in på din blogg. Just nu känner jag att min tid är inne…det är dags att utveckla mig vidare. Har algt lite tarot, chakrastenar, pendel, men mest av allt så är jag själv som en liten antenn ibland. Jag har slitit ont i min kropp av olika anledningar. Men mest, mest av allt- för att jag lagt locker på mina ”gåvor” jag vet itne ens vad de består av rikigt. Men jag vet att jag är intuitiv och kärleksfull. Att jag anar sådant som gör mig rädd ibland och att de tär onödigt att vara rädd.
När du skriver så, jag förstår ju att du törs bejaka dina gåvor, men att också kroppen kan må dåligt- så lättar det i mig. För jag har liksom bestraffat migsjälv själsligen, för att jag är ledsen eller arg, för att jag inte orkar eller kan bejaka hela mig. Lägger för mycket på mina axlar.
Jag hoppas verkligen du mår bättre snart, och tack åter igen. Du gav mig en liten gnista, som jag behövde”
Eva sade ,
mars 24, 2009 vid 8:11 e m
Har just läst dina inlägg om spöken. Väldigt fascinerande läsning. Jag har nämligen haft en del konstigheter i mitt hem det senaste året, spöken och annat som kommit och gått. För tillfället är det lugnt. Men visst undrar man mycket. Vad var det som utlöste allt? Är det platsen, jag själv eller något annat? Än så länge har jag inte lyckats klura ut det.
Besök gärna min blogg