Häromdagen var jag i en lägenhet för att se om det eventuellt spökade där. Min kund hade sett en man klädd i träningsoverall passera henne i hallen och ”bara försvinna”. Jag har varit där förut, då en man för några år sedan förolyckades tragiskt från balkongen till just den lägenheten. Det verkar dock inte vara det enda som är ”osaliggörande” där. Lägenheten är lång, och smal, och alla rum i söder verkar ”hemsökta” medan köket, toalett och den stora garderoben är förskonade.

Jag brukar ta med mig slagruta och gå igenom huset för att ”känna av” med den, det behövdes dock inte i denna lägenhet. I hallen blir jag yr och illamående, i teverumssoffan värker bröstet och vänster arm och jag får ohyggligt ont i ryggen också. I barnkammaren mår jag bara illa och fryser, och slutligen föräldrarnas sovrum, som bara känns allmänt turbulent.

Man kan få ”osaliga” känslor i ett hus där det råder ren fysisk oreda. Spöket kan med andra ord vara att man behöver städa, och då pratar vi inte sedvanlig dammsugning, jag menar RÖJA på riktigt i röran. DET är inte fallet hos denna familj. Det råder både välordning och hemtrevnad, om man ser till det yttre. Ändå känns det hemskt deprimerande att vistas där mera än två minuter.

Satt en bra stund i soffan med den begynnande hjärtinfarktskänslan i  kroppen för att få en bild av mannen i träningsoverallen. Han verkar ha varit en dubbelnatur, pedantisk i sitt arbete, slusk i privatlivet. Jag känner att det bör lukta äckliga matrester, (typ mögliga apelsinskal) i det rummet och frågar min kund om det. ”Om du bara visste vad vi letat, vi har trott att vår lilla dotter dumpat någon äcklig gammal matbit någonstans”. Jag säger att de kan sluta leta, de lär inte finnas längre, i vår dimension. Jag känner även den ”kvalmiga” doften av feta pizzor och annat ”trevligt” som sura sockor och gammalt öl. Nice!

När jag var i lägenheten sist var faktiskt energierna värre än denna gång, men fanns ändå där. Hade jag då misslyckats sist? Jag vet inte, men vissa platser är som hiss-schakt till ”andra sidan”. Det anser jag att det är just i den lägenheten, på inte mindre än fyra platser. Jag kände absolut inte av den olyckliga flicka som jag kände där sist, och inte heller den man som dog bara där för några år sen, han var dock där förra gången.

Mannen i träningsoverallen var Tandläkare, en ansedd och rejäl man, tills han blev änkling. Då började förfallet. Han höll stilen utåt och ingen tvivlade på hans städade yttre och professionalism i sitt yrke. Hemma var det ”andra visor”. Han dog nog inte i lägenheten, men kände av sitt hjärta och kände oerhörd skräck varje gång, han var ju trots allt en intelligent man.

Jag bad, ja, jag bad för honom och för alla andra ”förvirrade” själar som kunde tänkas leta sig in i dessa hiss-schakt. Jag gav familjen rådet att tända ett ljus och också skänka dem en tanke varje kväll, om ro och frid.  När man råkar bo på en sådan ”öppen” plats är det ett bra sätt att, åtminstone, lugna en del.

Familjen letar frenetiskt efter ny bostad. Jag tror de kommer bo väldigt nära den gata de bor på idag, bara lite närmare havet. Denna gång blir det nog ett hus, som de får hyra privat.