Fick ett mail från en kvinna som hittat hit, en kvinna med många frågor, eller kanske en enda.

Första frågan var vad hon kunde göra för att ändra energin i sitt förhållande och kortet jag här får upp är Eremiten. Alla vet vi att en eremit är en ensam en. Som mediterar i sin ensamhet och kommer till inre frid och visdom. Kortet är oerhört vackert, går i grönt och turkost och blått. En davidsstjärna lyser i ”toppen” och en vithövdad örn flyger nedanför den mediterande Eremiten, som mellan sina händer håller ett genomskinligt skinande klot. Det andas lugn och frid, tid för sig själv och inre lugn. Det är ganska enkelt att förstå, att ni behöver vara i från varandra, att var och en får egen tid. Du har stort behov av ensamhet, något som jag ser i ditt brev måste mer eller mindre vara en ren omöjlighet. Ska ni leva tillsammans, hitta tillbaka till varandra, då behöver ni distans och integritet, och det gäller naturligtvis båda två. Jag lägger även en relationsstjärna för er båda för att stärka min känsla av att ni ändå har något att bygga på. Hur var livet innan kaoset, de små barnen och i förälskelsens stund? Det finns så mycket positivt att bygga på under allt kaos. Ni har tryggheten till varandra, ni kan gräla och faktum är att det är en styrka. Ni är ett team, som inte hinner med er själva och varandra, men som faktiskt skulle kunna hitta tillbaka till det ni en gång fann hos den andre.

Naturligtvis ska man inte kämpa vidare i ett förhållande som bara är pest och tär. Men ibland så är det livet i sig som inte är så relationsvänligt också. Ni har många barn, boende hemma, egna och makens, små barn, stora barn, fullt hus. Dessutom mycket på gång i övrigt, praktiska och jobbrelaterade. Kan det påverka ert förhållande negativt? Kanske skulle ni må bra av att bo var för sig, men ändå vara ihop? Det är svårt att få ett gemensamt liv att fungera med på det ”traditionella” viset. Nåja, jag säger bara att ni har något, något som kan vara värt att värna om. Beslutet är ditt.

Så till bordet…jag läser om det och ser en sällsynt tråkig lokal, kanske en källarlokal, men det är en början. Det är inte viktigt. Bordet blir en vacker möbel i en lite trist miljö, till att börja med. När det sen gäller ditt kall, så får jag flera kort som alla handlar om konflikt, problemlösning. Svart blir vitt, rött blir blått. Jag får för mig att du är väldigt lämpad att jobba med människor, lösa oenigheter, konflikter. Kanske genom skapande, och ser hur en rad människor står och målar självporträtt. Alla målar olika, alla står på rad, färgerna är viktigare än standarden på ”konsten”. Bilder, färg, problemlösning och jag tänker, ”är du bildterapeut, inredningsarkitekt, håller du ”lär-känna-dig-själv-kurser”? Det låter ju inte lika, i samma linje, men på något sätt så känns samtalet och problemlösningen gå hand i hand med skapande. Ditt och ofta ditt tillsammans med andra. Jag vet ju inte vem du är, vad du gör, men du måste använda dina händer. Tänka smått från början och ha tålamod med att din vision växer, din väg vidgas och till slut gör du sannolikt något du inte tänkt på förut, men som ändå handlar om det du vill med ditt liv.

Du har ju erfarenhet av samspel mellan människor, du vet vilka problem man kan ha i en familj med ”egna barn och andras ungar”, du kan det här. Sen är du i grunden, så vitt jag kan se, konstnärlig.

Bordet ska stå i en lokal, trist och grå men full av kreativitet och samtal ändå. Den första lokalen förstås, sen utvecklas rörelsen och bordet och du får säkert nya lokaler. Tålamod verkar inte vara din starka sida, inte när det gäller dig själv iallafall. Jag tror du måste sätta dig ner och se dina fördelar, förmågor och möjligheter, de kanske inte är något konventionellt alls, men det är du. Så lita på de galna idéerna också.

En sak i taget, tålamod med dig själv och kom ihåg, saker tar tid, man ska inte vara orimlig emot sig själv. Om ALLT är fel, i livet, kan man knappast ändra allt på en gång, och tänk om en liten sak är fel, men att allt får fokus i det. Det mesta kan vara rätt, när det lilla blir rätt.