Ni som läser min “vanliga” blogg vet att jag idag har ett litet dilemma, så jag drar ett kort för att få ordning på dagen. Kortet jag drar heter The Star, och jag ler.

Nu är jag inte rädd att ta emot mina kunder för dagen, jag kommer klara det galant, jag får ju hjälp, eller, det är ju inte jag, det är mitt högre mål, som hjälper mig i mitt arbete. Lita på din egen kraft, säger stjärnan. Gå din väg, och lita på att den är rätt för dig, även om den inte är rätt för någon annan. Blunda och se dina vingar vecklas ut.

Stjärnan ger dig modet att gå din egen väg, våga följa din inre stjärna. Du har alla krafter med dig om du följer ditt hjärtas röst.

Nu går jag ut och jobbar!

Det är med viss förvåning jag drar kortet Lyckohjulet idag, när jag frågar “vad ska jag lära mig av idag”. Lyckohjulet driver ju runt, som alla hjul.

Sovit middag idag och drömde om en fantastiskt vacker tarotlek. I drömmen hade jag lagt tarot för två kvinnor, och är på gång att lägga för den tredje. Dock tar vi alla en kort paus, bensträckare innan det är dags och jag återgår till bordet. Då ligger en helt annan lek där, jättevackra kort, känns “hemtam” fast den är ny. Jag frågar kvinnorna vem som lagt dit den, den ena satt ju kvar hela tiden och de ser förvånad och lite “drygt” på mig, som om de tycker frågan är dum, “det är väl samma lek?” Det var det inte, och jag tänkte att jag får väl använda den. Då “ser” jag en kvinna bredvid mig, en ande om ni så vill, som ler och ser så nöjd ut, som om det är hon som givit mig leken, från andra sidan.

Ja, åter till Lyckohjulet, “vad ska jag lära mig idag?” var min fråga, varför då Lyckohjulet, en sån här dag, när jag inte mår så kanonbra, känner mig lite off som man säger? Lyckohjulet heter också ofta Ödeshjulet, kortet säger mig att acceptera, livet rullar på, oavsett om jag är “med” eller inte. Allt sker ändå, jag kan själv välja att se “de lyckliga” stunderna, varje dag är en gåva, en eker i ett hjul, som fortsätter, genom liv, efter liv. Ibland kan vi se möjligheterna, de ligger där, klara och tydliga framför oss, och vi väljer, antingen “kliver vi på tåget” eller så står vi kvar på perrongen när det passerar. Så är hela livet, vi ställs hela tiden inför val, vi kan välja att gå eller stanna, att fly eller ta ansvaret, att utvecklas eller att vägra ny erfarenhet. I nån kommentar nedan så säger en av er att förändring är utvecklande. Jag minns när jag var 16 och flyttade från min hemort, hur “synd” jag tyckte om dem som stannade, och när jag såg, så småningom, hur gamla vänner gifte sig med varandra och blev kvar, “så trist”. Jag skulle, minsann, aldrig flytta hem igen, det var inte utvecklande nog för Madam Moi. Så fel jag hade, så lite yttre resor egentligen kan göra med människor. Allt handlar inte om att utvecklas genom flyttar, resor, spännande jobb. Man kan utvecklas lika bra, eller lika dåligt om man bor där man alltid har gjort, gör det man alltid har gjort. Det sitter inte i det yttre lagren, i det materiella. Visst har jag andra erfarenheter än dem som inte flyttat från sin hemort, men inte gör det mig till en mera “utvecklad” människa för det.

Vad jag menar, det är inte självklart, då de största stegen på utvecklingens stege görs inombords. En person med framgång, spännande äventyr och enorm yttre “utveckling” kan vara extremt inskränkt i alla fall, precis lika inskränkt som en bonnkälling i femte generationen på en Gotländsk bondgård. Tro mig, jag har mött båda världar.

Till mig idag säger Lyckohjulet att jag ska också vara lycklig för dessa dagar, då man helst kanske skulle vilja ligga i sängen och äta onyttiga praliner hela dagen. Låga dagar är också bra dagar, allt kan inte vara på topp hela tiden. Oavsett om dagens tåg inte stannar på min station, och jag inte har några spännande vagnar att hoppa på, så rullar Lyckohjulet i mitt liv. I det stora, men också i det lilla.

eller Döden, som också kort nummer tretton har i Tarotleken. Det är det kort jag får idag, för dagen idag. Varje gång jag får döden så tänker jag mig en bokhylla, knökfull med böcker, det går inte ens in ett pappersark i den bokhyllan. I min hand “ser” jag en ny bok, kanske en trave böcker, nya böcker, som jag vill ha i hyllan. Vad göra? Jo, jag måste ju gå igenom böckerna i hyllan och plocka ur dem som jag kan avvara. Slänga dem eller ge bort dem, DÅ går de nya böckerna in.

Så ser jag döden, om jag vill något med mitt liv kan det betyda att jag måste ge upp något annat. Iallafall om det nya inte “får plats” i min “bokhylla”. Om jag vill jobba i Göteborg till exempel, så måste jag ju flytta. Om jag vill ha ett nytt liv, måste jag, i stort eller smått, ta bort det gamla. Det kan verkligen vara förändringar i mycket små perspektiv, en ny rabatt innebär att jag måste lyfta bort jord från den platsen för att ge plats till ny jord och nya växter. Vill jag ta väck övervikt måste jag försaka en del onyttiga inslag i mitt liv. Döden är så enkel, men ändå så svår. Transition betyder övergång, passera från en punkt till en annan, byta, växla. I det objektiva kan detta vara en enkel match, men vi fungerar sällan så vi människor. Vi har faktiskt, många av oss svårt för förändringar, även när de i slutändan leder till något bättre. Det är vägen som är det jobbiga i Döden. Inte målet.

Om jag vet var förändringen tar mig kan jag släppa de hinder som den innebär. Om jag vet att jag kommer få ett underbart liv i Göteborg och att nya jobbet är kanon, då blir det inte svårt att flytta och ge upp vänner på den gamla “boplatsen”, arbetsplatsen. Ofta vet vi inte sånt, vi måste nästan alltid räkna med en riskfaktor i stora förändringar i livet, medan en felplacerad rabatt är överkomligt.

Ofta när jag lägger Tarot skrämmer kortet Döden när det dyker upp. Jag brukar då säga att “visst kan det bli tufft, men det kommer att vara värt det, i slutändan”. En del inser det och kan se med någorlunda tillförsikt mot det nya istället för att se det läskiga, jobbiga i vägen dit. Andra ser bara vägen, hindren och känner rädslan. Är det inte så, allt hänger på hur pass positivt vi klarar av att tänka, en mugg kan alltid vara halvtom eller halvfull.

Idag innebär en förändring i mitt liv, stor eller liten, det får vi se.

Vad kan den här dagen innehålla? Jag drar ett kort och får Ess svärd, ett stort kort i lilla Arkanan, står ofta för pennan, orden som idag bör flyta lättare och bli tydligare med ett sådant kort till vägledning. Svärdsserien står för tanke och sinne, speglar ofta oro, malande av tankar, men esset är positivt. “Tankarna är med dig idag, orden blir lätta att förmedla, muntligt, eller kanske ska du skriva ner vad du tänker, känner”. Kortet visar ett öppet och mottagligt sinne, som inte fastnar i tveksamheter eller ältande. Det borgar för en bra dag med andra ord, och jag tolkar det som att min son ska klara uppskrivningen till körkortet, som jag snart ska skjutsa in honom till!

Igår kväll såg jag för första gången programmet på TV 4+, möte med en ande, tror jag det hette. De försökte leta efter Lucille Balls ande på diverse favoritplatser till den forna komediennen. Jag måste säga att jag har svårt för de där programmen, Hemsökta Hus och även det igår då. En “oberoende” reporter, skeptiker (?) följer med ett medium och har seanser med kamerateamet och det även utan mediet. Igår på programmet var iallafall mediet med, en eloge för det. Man ska inte ropa på andar om man inte vet vad man gör, vad man håller på med. Det är farligt, för ens psykiska hälsa. Om man vill vara med om en seans ska man ha med någon med erfarenhet. Det är omtumlande, det är energislukande, om man inte vet hur man ska handskas med energierna och känslorna.

Nåja, idag har jag tagit en promenad genom några av Visbys trånga gränder och i solskenet hörde jag tisslande och tasslande vid vissa hus, som om vi “observerades” av andra tiders människor. Jag såg även en kvinna i rutigt huckle som kastade ut sopor på vägen, eller damm mera. Det skulle vara intressant att få komma in i dessa rosenprydda hus i denna stad från 1000-talet. Hela stan andas ju historia och husen ser bitvis ut som dockhus modell större. Min dotter såg även hon kvinnan, och huset var mycket lågt, fönstren ligger en halvmeter ovan gatan. Men inte var hon “på riktigt” inte, hon var smutsig, brokigt klädd och en och en halv månad före medeltidsveckan. Visby är en mycket fascinerande stad, i många hänseenden, för ett medium sällsynt “surrig”, det vill säga, man hör och ser forna tiders boende var man än går. Ibland har jag sett halva människor, inomhus, då vi idag har höjt golvnivån på de gamla låga husen. Första gången detta skedde trodde jag att jag såg alldeles galet, att kvinnan gick i en gammal trappa och försvann under golvet, men sen såg jag att hon syntes bara till midjan var jag än såg henne. Huset var en gammal tvättstuga, en tvättmadam springer omkring och bär tvätt fortfarande.

var värd ett kort tycker jag, och kortet blev 4 Pentagram, eller mynt, eller cirklar.

Tarotleken är uppdelad i två delar, stora Arkanan, (Arkana=Hemlighet) och lilla Arkanan. Stora Arkanan är hemligheten om ditt inre, du, din väg, och lilla Arkanan är hemligheten om din omgivning, dina livssituationer, dina vänner, släkten, ovänner osv. Men det betyder inte att om du drar ett kort från lilla Arkanan att det inte kan gälla dig. Du i världen, du i omvärlden. Jag drog 4 pentagram för mig idag, vad är idag för mig, jo, fyra pentagram. Kortet föreställer en kvinna som står framför sitt hus, eller sitter i sitt hus, med de fyra pentagrammen, mynten tätt intill sig. “Mitt, mitt, mitt” kan det stå för, det här är mitt hus, kom inte hit. Men framför allt står det för den trygga känsla hemmet kan vara. Mitt hem är min borg, jag vill inte ändra så mycket på det. Här regerar jag, här kan jag vara mig själv och bara vara. Så är det, idag har jag pysslat om här hemma, tvättat lite, och njutit av att inte vara med på hökörningen. Jag har visserligen också varit inne i stan, men längtade hem, struntade i flera av mina ärenden för att komma hem. Jag som annars gillar att åka till stan, som kan sitta på café och glo på folk tillsammans med min dotter, idag ville jag HEM. Fyra pentagram står för min del idag för att få vara hemma, och känna tacksamhet över det jag har, mitt hem, min fristad.

Jag har också idag dragit ett kort för Uttern, som bad mig i en kommentar om det inför ett läkarbesök. Hon fick stav drottning, elddrottningen, vilket sa mig att hennes hälsa är mycket god. Inget att oroa sig för alltså. Jag har fått besked om att läkarbesöket också gick bra. Kram på dig Uttern