För många år sen besökte jag ett hus där en kvinna sades gå igen. Flera hade sett henne, där, och på två andra gårdar i socknen. Det spökade ordentligt i huset och speciellt män verkade vara målet för “spökerierna”. Ett flertal män hade mitt i natten flytt huset. Kvinnan som bodde i huset var en mycket respekterad kvinna, från “den fina världen” och sund och förnuftig verkade hon också vara när jag kom till hennes mycket vackra hem.

Jag var lite avvaktande, måste jag säga, hon var inte vem som helst och en storstadsbo, som hade sitt “sommarparadis” på den ultimata “gräddhyllan” här på ön. Jag har också fördomar och tänkte att “spökerierna” likaväl kunde vara ett vanligt utslag av mörkrädsla. Det är en viss skillnad med svarta landet och den upplysta staden.

Hon berättade om ansikten som “skjutit ut” ur väggen och talat hotfullt till hennes vuxna söner och om stolar som svävat i luften. Det lät lite för mycket, till och med för mig.

Huset var mycket smakfullt renoverat. Inte för mycket för en Gotländsk bondgård, alldeles perfekt och enkelt. Ljust och öppet. Längst ner i trappan hade hon lagt en lång stålremsa, och likadant alldeles ovanför trappan. Jag gick igenom nedervåningen och blev genast varse en kvinnlig energi framför den öppna spisen i det ljusa vardagsrummet, men släppte det för att sedan återkomma, jag ville gå igenom hela huset först. Jag var tämligen oförberedd på vad som skulle komma. Jag log för mig själv åt järnen i trappan och började min vandring, med slagruta, upp på övervåningen. Jag är ingen lång och ståtlig kvinna, men här kände jag mig ännu kortare. Känslan av att tryckas ihop, och bli ännu kortare för varje steg var inte bara påtaglig, den var obehagligt verklig. Halsen snördes åt, jag fick kväljvningar och hade mycket svårt att andas. Till slut stod jag ändå på övervåningen. En alldeles “normal” trappa i ett alldeles “normalt” Gotlandshus kändes som ett utfört maraton, med blodsmak i mun och total utmattning. Övervåningen var lika smakfullt inredd, en stor hall som brukades som allrum, ett stort sovrum och tre små. Ett överdådigt badrum var det enda som inte var alldeles “normalt”, då all tänkbar lyx inhystes där. Men … det luktade aber i badrummet, och stanken spred sig till hela övervåningen och tog bort den angenäma känslan från skönheten. Husets ägarinna kom inte upp, inte hennes väninna heller liksom en tillfällig manlig besökare. De pratade med mig från nedervåningen och förklarade att de haft hantverkar på plats för att få odören förklarad, men inget fanns att påpeka. Ingen förstod var doften kom ifrån.

Jag fick genast “tag” i en man, en mycket arg man, som arbetade med mjukt, surdoftande läder medan han argumenterade emot mig. HAN skulle ha tillbaka gården, HAN skulle nog se till att inget “manfolk” kom in och tog över. Han var mäkta målmedveten, det var HANS gård! Då det för mig var uppenbart att karlstackarn var tämligen död och därmed inte kunde göra anspråk på gården längre, satte jag mig helt sonika i stora sovrummet, som kändes som hans starkaste näste, mitt på golvet. Jag tände ljus runt mig och började diskutera med den envetna själen. Innan jag tog tag i honom kallade jag på mina skyddsänglar, och alla änglar som ville/kunde hjälpa. Jag ber alltid änglar om hjälp, så de får någon att “hålla i hand” när de går över. Jag rustade mig för kamp.

Men även envisa spöken kan längta efter frid. Innan han lämnade “torpet” talade han om för mig att han aldrig haft något emot kvinnan i huset, hon hörde dit, sa han, och han visade mig att huset stod vid en gammal jaktplats, att havet hade gått ända dit upp för mycket länge sen och att hon som ägde huset nu, hade levat där förut, att hon legat där på klipporna och spanat efter säl. Hon var hemma, enligt mannen. Han berättade också att han sörjde gården, att han hade haft problem som han nu ville och kunde lösa. Han var sen i själva verket mycket tacksam över att få hjälp över till andra sidan.

Så snart han försvann hände något märkligt i rummet, som endast hade en stor säng och två sängbord i möblemang. Vid ena väggen framträdde en soffa, i soffan satt två glada damer, gnuggandes sina händer, de log och sa att de väntat på mig. “Vi vet inte egentligen varför vi inte kunnat gå vidare, men vi har vetat att du skulle komma och kunna hjälpa oss.” Kvinnorna var systrar, de hade också ägt huset, och jag hjälpte dem att också lämna denna mellanvärld som de hamnat i. Jag behövde ju inte övertala och krångla nämvärt med varken “sura” gubben eller damerna och kände mig “klar” när jag gick ner och satte mig i soffan nere i stora rummet. Värdinnans gäster var kvar, och jag såg att både mannen och väninnan var lite på sin vakt emot mig. Mannen var astrolog från Stockholm, och han ställde hela tiden frågor, och “ställde mig mot väggen”, men jag svarade vad jag kunde, jag förstår om man har svårt att “köpa” det jag ser. Värdinnans väninna sa inte mycket.

Plötsligt blir jag medveten om kvinnan vid öppna spisen igen. Hon är mycket ung, och mycket olycklig. Jag beskriver för sällskapet vad jag ser och kvinnan som är på besök flämtar till. Hon är från socknen, och hon säger att den kvinna jag beskriver har man också sett på två andra gårdar i socknen.  “Spöket” vill ha förlåtelse, jag hjälper även henne till nästa plats i utvecklingen.

Två veckor efter jag har varit på denna gård ringer husets ägarinna till mig. Mannen, astrologen, hade kastat sig i bilen och åkt in på muséet, eller länsarkivet, och “kollat upp” mina uppgifter.

På gården bodde vid förra sekelskiftet en man, han hade ekonomiska problem, vilket förde med sig att han hade svårt att underhålla sin kära gård. Så sålde han skog, fick 80 000  för skogen och äntligen kunde han rusta gården, så dog han!  Med 80 000  på “fickan” lämnade han sin kära gård. Mannen var sadelmakare, varje natt väcktes eventuella gäster i huset av ett dunkande, alltid samma tid, klockan 01.30. Kanske sydde han det hårda lädret mitt i natten. Doften på övervåningen påminde starkt om surt läder, eller surmyr.

På 1400-talet dömdes en kvinna i huset för barnamord, men hela socknen ställde upp för kvinnan, och betalade hennes skuld i pengar. Hon tog ändå livet av sig, på en av de två andra gårdarna som hon visat sig.

Två systrar hade köpt gården sen sadelmakaren dött, de var till åren komna och barnlösa.

Allt jag hade sagt hade stämt, till och med hade gamla kartor bevisat att havet nått ändå upp och förbi huset för mycket länge sen, och där hade säljakt bedrivits länge, även om havslinjen flyttats ut från platsen med åren.

Från att ha varit en mycket skeptisk manlig bekant var han nu en helt omvänd manlig bekant och jag blev uppbjuden till huset många gånger under de följande åren. Jag fick även träffa kvinnans söner, som inte trodde på spöken, men som likväl tidigare hade flytt huset mitt i natten ett flertal gånger.

Kvinnan berättade att hennes gäster efter min “utrensning” hade trott att hon åter renoverat huset, då det upplevde det så ljust. Det hade hon inte. Energin i huset var inte längre fientlig, eller sorgsen, så huset ändrade karaktär.

Jag ska snart hälsa på henne igen. Det har dykt upp “nya” andar, små beskedliga spökerier, som hon dock känner sig kunna leva utan, helst. På en sån gammal “plats” kan mycket lämna avtryck till oss efterkommande.

Stavprinsessan, kortet föreställer en vacker, stolt, självlysande kvinna. Bakom henne dansar eldflugor och en bäver ger henne staven. Jag tycker det var lite speciellt att just en bäver figurerar på kortet. Bävern symbolierar lagarbete och aktivitet. Stavprinsessan är full av eld, lust, vilja och ändå är det inte det jag ser i kortet för dig. Konstigt nog tvärtom, en inaktiv stavprinsessa finns knappt, trots det så försöker bävern få igång henne, “se här, ta staven nu, kom igen, kom igång”. Så fast kortet påstår att du är en mycket intensiv person, en person som behöver aktivitet för att inte “förgås” av tristess, så känner jag precis tvärtom, du behöver “puttas igång” av en flitig bäver. Att ha planer för nästa fas, vara på gång, det är egentligen du, men av någon anledning, så är du i en slö fas som bryter ner din eldenergi. Nu är det här på gång att förändras, bävern har ju dykt upp. Ljusare tider och framför allt så tar din vilja form, din förmåga att finna utvägar.

Jag ser hur du drar ett djupt andetag, av befrielse. Som om du precis som naturen vaknar nu, kommer igång, orkar möta världen på ditt sätt. Tror vintrar är inte din årstid, sök dig till varma, fysiska aktiviteter för att bevara energin inom dig. Då lyser du, och världen runt dig, precis som eldflugorna som dansar runt stavprinsessan. Du är oemotståndlig när du är dig själv, det känns som du är på gång att återgå till dig själv nu.

Idag är det en sån där dag när jag känner mig sisådär. Trött, och ute är det grått, vilket är underbart i sig, vi behöver regn, men idag ska jag jobba med en hel familj och jag hade behövt lite bättre väder. Mitt mottagningsrum är litet och visst kan vi gå in i huset, men jag vill gärna skilja familjen från mitt jobb. Det är inte schysst att dra in min familj i mina kunder, och tvärtom.

Nå, vad jag försöker komma till är att jag drog ett kort för min dag och kände mig genast lite mera positiv till sinnet. Bägardrottningen visar att alla kommer få en trevlig dag här idag. Mina kunder, hela familjen kommer att ta alla eventuella krångligheter med ro, och de är redo att anpassa sig till situationen här i gråvädret. Drottningen sitter och ler i ett hav av blommor, och det gör jag också idag, och mina blommor ler med mig, då vi fått hela 10 mm regn i natt, DET behövde vi.

En drottning i bägarserien gör allt för att allt ska bli bra, och det kan både vara positivt och negativt. Att ständigt anpassa sig och jämna vägen för andra runt omkring sig är att utplåna sig själv, vilket gör att hon kan ha oerhört svårt att ha egna åsikter och framför allt stå för dem. Men sen finns det ju bra saker med att ta saker som de kommer, att inte sura och tappa humöret för minsta lilla motgång. Som idag, när solen inte lyser, vi ska samsas fem eller sex personer i mitt lilla mottagningsrum, och jag kommer att kräva egen tid med var och en. Då får övriga familjen gå ut, åka iväg en stund kanske, eller snällt sitta i mitt kök och vänta.

Jag ska träffa en familj och deras adoptivbarn, det ska bli spännande. Jag har tidigare träffat mamman i familjen och då “tonat in” på barnens biologiska mammor. Det har varit jätteintressant för vissa saker kunde hon verkligen bekräfta, medan annat blir svårt att “bevisa”. Idag ska jag måla flickans aura, lägga Tarot för pappa och en kusin, och jag minns inte allt jag ska göra, men lär få användning av Bägardrottningens positiva kraft.

Visst finns det själar som förvirrat sig, helt klart. Alla som varit med om “spökerier” är inte tokiga. För många år sen ringde en äldre dam, hon var farmor, till, vi kan kalla flickan Lisa. Lisa hade en kompis som bodde i ett mindre samhälle, men i centrum av detta samhälle, ovanför en affärslokal. Vi kallar kompisen Fia. Tjejerna var 14 år, inte den ålder där kommunikation och trovärdighet är alldeles enkelt i många familjer. Fias mamma och pappa trodde inte på sånt som spöken och andra skumma saker. De hade därför skickat dottern på bup, ett flertal gånger, då hon “sade sig” prata med en man som tagit livet av sig i den lägenhet de bodde i. Mannen försökte, enligt Fia, få henne att också ta livet av sig, så hon skulle kunna hjälpa honom, eftersom hon var den enda som såg och hörde honom, trodde han att hon var hans själsliga räddning. Jag vet, det låter inte klokt, men man behöver inte bli klok bara för att man dör.

Fia pratade mycket om spöket med sin kompis Lisa, som i sin tur talade om det för sin farmor. Farmor kunde bekräfta att en man hade tagit livet av sig i lägenheten, hon hade ju bott i samhället även på den tiden. Hon skaffade till och med fram ett foto på mannen, och Fia kände faktiskt igen honom. Med dessa bevismaterial gick Fia åter med sina föräldrar på Bup och faktum var att någon på Bup sa “vi får ju inte säga det här, men jag tror nog ni borde kontakta ett medium”. Föräldrarna var inte överförtjusta, och de ville inte betala för annat än resan för mig när Lisas farmor bokade tid. Jag accepterade det, för att flickan var alldeles för ung för att bära detta själv.

Föräldrarna var iallafall väldigt trevliga och hela familjen följde mig hack i häl när jag gick och kände in lägenheten. I ett av rummen kände jag av honom väldigt tydligt, (jag ska kanske tillägga att jag inte hade historien om mannen och självmordet vid det här skedet). Jag berättade att jag kände av en man, rummet hade en halvvägg och jag fick de mest konstiga syner, känslor av “bitar av honom”. Detta berättade jag och jag hörde hur hela familjen drog efter andan. Fia berättade att där såg honom första gången, och då i helfigur, men sen hade hon alla övriga gånger sett honom “i bitar”.

Fia var ju helt klart medial, och därför fick hon vara med i själva, ja, vad ska man kalla det, “utdrivningen” eller räddning, som jag skulle föredra att kalla det. Eftersom han hade ansatt henne väldigt hårt så var det viktigt att hon själv fick känna att han verkligen “gick vidare”.

En kort tid efter detta ringde Fia, deras katt var försvunnen och jag vill verkligen säga att det är inte min grej, att leta försvunna saker eller djur, men den här gången fick jag en tydlig bild av ett ställe, och beskrev det för Fia. En halvtimma senare ringde Fia igen och berättade att de åkt dit och hämtat katten. De förstod direkt vilket ställe jag menade.

Jag har sedan dess hjälpt Fia i ett annat spökärende, och även målat hennes föräldrars, syskons och hennes aura. Föräldrarna fick svälja det sura äpplet och tro på både sin dotters medialitet och på undertecknad.

Idag är Fia vuxen, jag hoppas hon kommit överens med sin gåva.

Ditt kort blir nio mynt, eller pentagram. Det är ett kort fullt av rikedom, överflöd, men det står faktiskt ofta för att man ska hålla i slantarna lite. Jag ser dig sittande med papper framför dig, som om du försöker “räkna på saken”, dina planer kan gå i stöpet på grund av pengabrist…att du känner att det är en prioriteringsfråga. Det känns inte som ekonomisk kris, men återhållsamhet kan vara en god idé ett tag. Ha lite is i magen och se inte situationen som ett större problem, jag tror nämligen det är en tillfällig svacka. Det har med familjen att göra, att du skulle vilja kosta på er något, men så ser det ut som om du får avvakta och för tillfälligt lägga planerna på is.

Men surströmming, kanske vi ska ta oss råd i juli?

Jag hade  tänkt skriva om andlighet i vardagen, hur blir man andlig? Vad är att vara andlig? Jag tror vi alla har en egen föreställning om vad andlighet är. Kanske ser vi prästen som välsignar barnet vid dopet som den rena andligheten, och jag tror nog att många präster kan också vara andliga människor. Eller är yogamänniskan den ultimata andliga varelsen? Eller är det bonden som genom att sitta på åkerkanten och se på molnen, iaktta korna en andlig människa, i detta han eller hon gör? Det finns inget som särar en andlighet från en annan andlighet. Ingen har kommit längre i nån sorts andlig hierarki än någon annan vilket är tyvärr en föreställning inom den så kallade New Age-kultur som jag ändå på sätt och vis tillhör. Vi har olika sätt att se livet, vi har olika krav på vad livet är för oss. Om jag anser att landet är det rätta elementet för mig, gör ju inte det att landet är det enda rätta elementet för alla!  Min sanning behöver inte vara din, min tro är min, tro och andlighet är något väldigt personligt.
Meeen, jag tror att någonstans bör vi börja i någon ände när vi vill hitta det där rummet inom oss där vår personliga andlighet bor. Jag tror väldigt mycket på meditation, andning, fokusering, att vara i intet och alltet, på en och samma gång. För vissa är TM (trancendental meditation) där man får ett mantra som man fokuserar hela sitt väsen på för att uppnå maximal stillhet inombords. För andra är Yoga bäst, eller dans, eller…promenader…simning, att diska, stryka kläder. Finn ditt eget sätt att finna ro, där du är helt och fullt här och nu. Vi är olika, unika.

Själv sitter jag var som helst, bland människor på ett café, i skogen, på en köksstol, och andas. Jag har två tekniker som funkar för mig. Jag föreställer  mig att jag andas in genom näsborre 1 och ut genom näsborre 2, in genom näsborre 2 och ut genom näsborre 1…osv…jag räknar till sju, vid ett helt andetag. Andas in, andas ut, 1 andetag, andas in, andas ut, 2 andetag. Varför man räknar, fokuserar på andetagen är för att “lura hjärnan” att inte tänka alls. Jag sitter några minuter och sen känner jag hur fokusering och skärpa återvänder till mitt sinne.

Jag brukar även, precis som i TM, använda mantra, ett ord som tar mig in i rätt sinnesstämning. I TM är det en guru, eller ledare av något slag, (jag har aldrig praktiserat TM, så jag är ingen expert på det), som ger dig ett personligt mantra. Jag använder ett ord jag “tycker om”, som klingar mjukt och lugnande inom mig. För mig fungerar just ordet “lugn” som ett sånt ord. Jag tycker om vibrationen i det ordet, vad det står för är ju det jag vill uppnå. Men det kan vara vilket positivt ord som helst, för dig.

I oktober skulle vi åka till Jämtland, det gör vi varje år, per bil, en lång resa. På båten går det ju bra, kaptenen tar ju hand om styrandet. Jag visste att jag skulle åka på att köra första 30-40 milen, då guben inte känner sig trygg att köra genom Stockholmsområdet, (tro mig, jag är tacksam för den insikten han har). Jag var så trött, hade sovit dåligt sen jag födde vår dotter, i september, året innan. Jag kände mig otäckt trött, yr, illamående, svimfärdig. På båten åkte alla som tillbringat helgen i Visby på diverse partyn och evenemang. Folk pratade högt och ljudligt om fyllor, bråk och jag kände mig så störd av att inte finna tystnad någonstans på båten. Jag måste få vila! Då slog det mig, “herregud, jag är ju meditationsledare, jag måste ju meditera” och satte mig rakt upp och ner på stolen ute i resturangtorget. Min dotter och fästman var på väg mot bordet där jag satt, men min fästman kände igen “ställningen” och han ledde iväg vår dotter och lämnade mig ifred. Jag vet inte hur länge jag satt, tio minuter, 45 minuter, ingen aning, men när jag slog upp ögonen och blev ett med omgivningen igen hade mina ögon slutat värka och tröttheten försvunnit helt. Jag körde lätt och vaket i 50 mil, då tvingade in man mig att lämna över ratten, då vi befann oss i Härjedalens skogar, eller iallafall nära på. Jag var fortfarande pigg, men okej, han fick köra.

Så bra är meditation. Men i andligt syfte har även meditationen en annan inverkan. Man lär sig fokusera, stänga av tankar utan att tvinga bort dem, och därmed gör man sig öppen för information som hjärnan bär på. Jag gör så varje gång jag till exempel drar ett kort för er eller nån annan. På ett ögonblick kopplar jag bort “vardagen” och går in i mitt eget inre intuitiva rum. Kunde jag inte det skulle inte min gåva vara särskilt ren, man pratar om att vara en ren kanal, och för att bli det krävs träning, meditativ träning.

Tre stavar, eller påkar, det är ditt kort idag. En kvinna står på en klippa vid en vassbeväxt strand. Två påkar håller hon i handen, en har hon kört ner i marken. Hennes hållning är stolt, trots det känner man sorgen över båten som hon ser ute på vattnet.

Du är en rådig kvinna, jag vet att du nån gång sagt att livet och värken lärt dig att inte allt måste göras nu. Men… kortet säger lite annat, att du helst gör allt själv, att du alldeles för sent vilar. När hjälpen inte finns i närheten, så kör du själv igång, du prioriterar annorlunda än förslagsvis din man, alternativt barnen. Du är väldigt van vid att klara allt själv och glömmer fortfarande att inte kroppen pallar. Arbete ligger för dig helt enkelt, vila och ledarskap gör det inte lika självklart. Kortet är väldigt rosa och cerist, kärlek, du vill alla väl och kanske är det därför du glömmer att den du först och främst måste ta hand om är dig själv. Om du ser till att vila och tillåta dig att vara riktigt lat, då blir du en ännu bättre mamma, mormor, hustru. Jag menar att du glömmer bort det, du njuter så av att kunna hjälpa andra så du glömmer eller möjligen struntar i att värken kommer som ett brev på posten. Kortet visar att du har lite för bråttom att klara av det fysiska i ditt liv själv, ta dig tid att vänta och inse även att vissa saker kan du härmed strunta i.

Jag är medveten om att den här tolkningen inte riktigt stämmer överens med vad du säger i din blogg, men kan det vara så att du ändå har för högt fysiskt tempo än du klarar. Kan det vara så att du då och då kan bli lite smått irriterad över att din make inte ser det akuta i att fixa det där “måstet” som du ser. Kan det vara så att ni prioriterar olika och att det är du som måste sänka kraven, inte på honom, utan på dig själv. Jag tror ni har det så bra ändå, allt behöver inte vara perfekt.

Översteprästinnan blir ditt kort idag, en stolt vacker kvinna “håller” en jordglob mellan sina händer, den är mellan hennes händer, som flytande. Bakom henne skymtar både himlen, havet och bergen. Hon ser mystisk ut, leende, som om hon vet allt, men…inte tänker berätta. Hon står för det övernaturliga, det magiska, hon har all information ur de ändlösa Acasiakrönikorna, rullarna som innehåller livets historia, både på jorden och i universum.

Mirakel, du är ju på väg nu att uppleva ett mirakel, jag om någon vet hur stort det är att få detta lilla, liksom extra, liv. Du har ju som jag, barn förut, rätt stora barn, och så får vi en liten sladdis med kärleken lite senare i livet. Det är så stort. Men, jag känner att din översteprästinna säger dig detta, “ditt barn är det största miraklet, inga visioner i världen styr över livet inom dig. Ödet håller livet i sin egen lilla hand.” Jag och andra kan “sia” och tro vad vi vill, sjuor och treor struntar lilla livet i kapitalt, han eller hon kommer precis när den är redo. Jag känner sån trygghet, det blir bra vad det än bestämts idag. Ditt liv, som nu kanske du fött fram, kommer som en alldeles fantastisk liten varelse, med mycket egen vilja, men också med en fredsförhandlingsförmåga ut över det vanliga. Översteprästinnan är ingen högtravande superSibylla, hon är mera en avslappnad, livsbejakande kvinna. Hon vet att vi kan styra och ställa bäst vi vill i livet. Planera och analysera, till slut passar allt in iallafall, oavsett om kaos och oreda tycks råda. Njut av den tilliten och se att livet är ett mirakel. Det gör ju du, nu får du det bekräftat.

Här kommer ditt kort. Hm, fem stavar visar två maskbeklädda människor med varsin stav, påk, konflikt alltså. Ofta är konflikter inom oss själva. Känns som du är lite i valet och kvalet när det gäller arbete, du diskuterar  med dig själv. “Ska jag våga hoppa på nåt nytt”, men … det innebär en obekvämlighet. Du kanske håller kvar vid gammalt och “välkänt” av lite bekvämlighet, en del av dig vill göra det där nya, men en annan del är lite “svårflyttad”. Utmaning är lika med utveckling, oavsett om man får världens drag under dojorna, eller ramlar platt ner, något lär man sig. Det lilla jag har läst din blogg ger inte mycket vink om hur du är, men jag skulle inte kalla dig bakåtsträvare men trots allt så verkar du ha lite svårt för stora förändringar just nu, så mitt råd är att ta tag i förändringen och se det positiva i en ny urmaning, ÄVEN om det är lite knöligt att genomföra den.

Du fick kortet Tornet och det tyder på att du är väldigt svår att lära känna, du är rädd om din integritet, vilket är en sak på bloggen, det vill vi alla. Kortet visar dock att du är van vid att bli “bedragen” av människor, av att drabbas av elakt förtal eller ren dumhet. Tornet visar på viss rädsla för “intrång” och att du tar tid att lära känna på djupet. Få är dina nära och kära, men de är förvisso ack så kära.

Jag tror du ibland kan ha missat en fin vän på grund av denna försiktighet när det gäller att öppna dig, och oj så jag känner igen det. Det är svårt att finna balans mellan öppen och sluten, men lite mera tilltro kan visserligen såra dig ibland, men glädja  dig ännu mera.

Kortet heter sex pentagram, eller mynt, (det är samma, just “familjen” av jord har många namn, beroende på vilken tarotlek man väljer att använda)

Lejonet har många fina sidor, är en person som aldrig tvekar att ställa upp för andra, är lite av en mentor för många i sitt liv. Stark och trygg, och med åren har du också blivit bra på att själv vara svag, men fortfarande har du svårt att be andra om hjälp i samma utsträckning som du ställer upp för andra. När det gäller dig så känner jag stor känslomässig intelligens, och det hindrar ju inte att du är smart även i den vanliga formen av intelligens. Du läser människor på ett mycket proffsigt sätt, och är förmögen att prata med människor om väldigt känsliga ämnen, utan att det känns konstigt. Du om någon borde kunna arbeta som medium utan att använda din förmåga som maktmedel, som jag skrev om på min andra blogg igår, under inlägget Olydig. Ge och ta, det står kortet för, det vet du, att livet går ut på det. Du måste bara våga ta mera, för du ger mycket.

Nio svärd säger mig att du är oroad över något, eller rättare sagt, att du just nu har en tendens att oroa dig för mycket i ditt liv. Ser en mörkblå färg när jag känner in dig, som betyder att många måsten vilar på dina axlar.

Din oro försöker du dölja, men den finns där inom dig. Du vill ha lugn och harmoni i ditt liv, och det känns det som det inte är. Konflikter är något du tar väldigt illa vid dig av, och om du kunde skulle du vilja ta bort allt sånt i ditt liv.

Oro  gör aldrig någon nytta, den för oss inte framåt. Du behöver hitta ett sätt att rensa huvudet, kanske något fysiskt, som får såna spänningar att ge med sig, då det bara ökar din oro, att oroa dig. Kortet är ett tecken på att du är en mycket varm och fin människa, som vill alla väl, månar om din omgivning. När omgivningen inte mår bra, konflikter, sjukdom uppstår, då axlar du det och det är lite väl mycket för en man att ta ansvar för alla runt om kring.

När jag blandade leken och skulle dra ditt kort kände jag mycket gult, och en bild av en person som nästan sitter och studsar av iver på en stol. Känner att du behöver komma igång med något som du längtat jättelänge efter att återuppta. Som om livet stått stilla ett bra tag och nu nu nu vill Fidolina igång. Som om du “suttit stilla” så jäkla länge nu så vad som helst är okej, bara det blir förändring. Skulle statsministern ringa och be dig bli ny utrikesminister, så känns det som att “ja för fan, när ska jag börja”.

Magiker har ju enorm kraft och bred potential. Stiltje och känslan av att livet inte bär en vidare är inte känslor som en magiker har nåt till övers för. Din energi känns “förstoppad”, det vill säga, som att du behöver nåt nytt, eller nåt nygammalt, att bita i. Gul är levnadsglädjen, intellektet och tankekraftens energi, den behöver du, för du kan bli precis det motsatta om du inte får göra nåt “kul”. Det måste hända nåt!

Svärdsprinsessan är en frispråkig ung kvinna, intellektuell, impulsiv och ständigt öppen för nya intryck. Hon kan ha en del vassa kommentarer på lager, men med en stor portion humor. Det är lite rebell över kortet, men, det finns ju alltid ett men i Tarot, en plus och en minussida. Jag använder min intuition när jag drar kort, “tonar in” på dig och känner,  ser i kortet vad det vill säga just dig. Detta är vad jag känner/ser;

Kortet föreställer en mycket vacker kvinna, hon vänder sig ifrån solnedgången, och ser därmed inte örnen som seglar över kvällshimmelen. I knät håller hon ett svärd, beredd till försvar. Kontigt nog så känner jag en massa försvarbehov, och ilska. Får till mig att du behöver mycket rosa och grönt i ditt liv, och de färgerna står för förlåtelse och ödmjukhet. Vem är du arg på? Vem känner du dig i behov av att försvara dig emot? Jag tror det är dig själv. Du måste verkligen hålla om dig själv och förlåta dig själv, för vad det än är du anser dig inte gjort tillräckligt bra, kunde varit bättre på. Känner så mycket vackert runt dig, men du verkar inte alltid se det för du är i denna försvarsställning. Jag tror du måste jobba med att se dig själv som en alldeles mänsklig människa, du är nog van vid att lyckas med det du förutsätter dig att klara. Tillåter inga halvmessyrer, det vill säga har alldeles för höga krav på dig själv. Kom ihåg min vän, du är alldeles underbar som du är, och du behöver tro på den lätt obstinata, kvicktänkta kvinnans värde, du behöver inte vara övermänskligt duktig.

Drar ett kort för dig och det blir ett vackert kort som heter Svärds ess. Man kan se det som en penna, och du säger nånstans att kanske jag kan dra ett kort för en gammal källing, ja visst kan jag det och du, det är inget fel på källingens huvud iallafall! Du ligger och funderar på en bra idé känner jag, kan ha med pennan, eller moderna tider kräva moderna medel, ett schysst tangentbord, att göra. Kanske drömmer du om att skriva en bok eller något sånt, gör du det så är det bara att köra igång, idén är mycket bra. Det brukar det mesta du har i huvudet vara, för svärdet står för tanke och sinne, ett skarpt sådant. Lita på din intuition, den är det inget fel på och du behöver nåt som utmanar ditt intellekt.

Lycka till!

“klick, klick, klick” sa det i handen när jag skulle välja ditt kort, Svärdsdrottningen dök upp. En svärdsdrottning har en tendens att låta tankarna ta över, hon släpper sällan ut sin sorg eller sin ilska, utan låter den mala i huvudet och därför är hennes huvud det känsligaste hon har. Svärd är en knepig serie i Tarotleken, många av dem är “negativa” men jag vill inte kalla svärdsdrottningen negativ. I ditt huvud snurrar just nu tankar du har svårt att reda ut, och du vågar nästan inte ta ned det i hjärtat och verkligen se vad som sker. Bästa medicinen är att skapa, som du kan i ditt arbete med trädgård till exempel. Du är djupt sårad och kränkt och en svärdsdrottning har svårt för det, för sorgen i blir liksom kvar i hjärtat. Kanske tänker du “tiga är guld” men det är också det du mår sämst av.

Så försök hitta nåt som låter tankarna lämna ditt huvud, jag vet ju hur ledsen du är, men låt det som hänt inte mala i ditt huvud, då ger du den som sårat dig mera energi än du verkligen vill ge. Avslappning, mental avslappning är vad du behöver, men också det du har svårast att uppnå.

Drottning av pentacles är ditt kort. När jag läser din blogg så får jag bilden av en aktiv kvinna, men kortet står för en njutande kvinna. Du verkar gilla när saker är som de ska, inte så mycket överraskningar och nymodigheter. Du ska ta vara på det vackra i livet, som vacker natur, god mat och dryck, livskvalitet, inte kvantitet. Lugn och ro är viktigt, du retar sällan upp dig på “oväsentligheter” och har en förmåga att se det goda i människor, även när de har bevisligen dåliga dagar. Men om du blir kritiserad, upprepade gånger, då blir du arg, då kan du bli argare än nån annan, men det händer mycket sällan, för ditt tålamod med människor är stort, ditt behov av njutning i livet lika stort. Du brukar väl Yoga på mornarna? Det låter som en helt underbar träning för dig, du är mjukhet, helhet och stillhet, helt rätt för dig, men det vet ju du redan. Allt är okej i ditt liv, bara det får komma i din takt, i ditt flöde. Då klarar du även förändringar, men som sagt, de får gå långsamt.

Du skriver att du ska undvika fyror och åttor, det kan bero på att de kan dra fram dina bakåtsträvande egenskaper. Det gynnar inte din utveckling att umgås med “vanliga” lite fyrkantiga människor, för vill det sig illa så framträder dina fyrkantiga sidor. Det är inte helt ovanligt för en Pentacles drottning, men inte behöver man vara tråkig för att man är mycket jord, det är du beviset på.

Du frågade hur din sommar blir, och tro det eller ej, du fick stav drottningen och det betyder att du kommer ha många järn i elden, det blir omväxlande, flexibelt, mycket fysiskt och kul. Stavdrottning gillar att leda arbete men också att ta i själv. Gillar när människor är självgående, kan därmed tappa tålamodet om folk inte fattar tillräckligt snabbt vad hon menar, eller inte fattar alls. Din sommar bör bli intensiv, men också rolig, känns som du kommer behöva slänga upp benen när dagen är slut och ta din wiskey, men det är med ett leende, trött men glad. Så, jag hoppas du planerar semester i höst, för det kommer du driftiga kvinna behöva!

MAGIKERN drar jag för dig. Då du inte ställt nån specifik fråga så blir det en allmän tolkning, jag tolkar dig i Magikern. En magiker är en allkonstnär, gillar att prova allt och vet sällan vad de vill bli när de blir stora, det är nämligen så mycket. Allt kan du göra, bara du vill, du har alla fyra elementen i din hand och du kan känna en viss frustration i det. Du vet att du är ämnad att göra nåt annat, men vad? Jo, i princip vad du vill säger jag.

Magikern är charmig, utåtriktad, trovärdig. En försäljare, en talare, en … taskspelare…kan Magikern också vara. För har man sån utstrålning och gör man ett sånt intryck på sina medmänniskor så innebär ju det ett visst ansvar. Precis som jag talade om i mitt inlägg på andra bloggen, du har makt. Så vill du kan du faktiskt få människor att tro allt du säger, du kan sälja en gammal strumpa för du har förmågan att få människor att verkligen tro på dig. Därför finns det taskspelare som har Magikerenergin, tyvärr.

Du är däremot ingen taskspelare, du har en sprudlande energi bara, som inte riktigt har kommit på vad den ska kanaliseras i. Kanske är det dags att tro på stordåd och förändra bitar ur din tillvaro som du kan vara utan. Din fulla potential längtar verkligen efter att få komma ut i full kraft. Du är en magiker, magiker kan uppnå vilka mål som helst, för du har alla elementen i din hand.

Jo, jag glömde, en magiker blir sent vuxen, om alls, men det är bara en fördel

Klart ni ska få ett dagens Tarotkort här med. Idag drog jag Djävulen, och jag skrattar gott för för mig är det så självklart varför den lille gynnaren dyker upp. Min tolkning kommer bli mera personlig, jag drar korten för mig själv och “lämnar ut” resultatet här. Vill du ha ett kort för dig, säg till, men som sagt, det läggs ut här, svaret. Den som vågar kan vinna…

Djävulen är både ock, inte så läskig som man kan tro, men helt klart en 100 wattslampa rakt i ögonen. “Hallå” säger Djävulen, “varför gör du det du gör nu? är det för att hämnas, vem hämnas du mot, vem får mest ont om du hämnas? vad är ditt mål med denna handling?” Djävulen står för all form av överkonsumtion, av mat, alkohol, lathet, girighet, avundsjuka. Det är helt klart så att man måste genomskåda sig själv när Djävulen dyker upp i leken. Djävulen har, precis som alla andra kort, en motsatt betydelse. Om Djävulen står för abnormitet så står den ju för kraft och energi, eller hur, men hur vi använder den energin är ju upp till oss själva. Om jag är sur och arg på morgonen, men ändå måste upp, se då till att få alla “tråkiga” sysslor gjorda direkt, omvandla den “negativa energin” till en positiv kraft istället. Allt går att se på två sätt, minst. Denna sida skapades av lite (hm) irritation, ja, men nu när jag ändå är igång, så har jag chansen att göra något bra av den. Det fick min guide mig att inse idag på min långa promenad. Mitt mål med sidan är inte att bli mera intressant för er. Jag tror ni vid det här laget känner mig väl som den tränande bonnkärringen. Jag säger inte “I see dead people” för att fånga er, jag talar inte om i mina kommentarer att jag kan se tidigare liv och är medial för att du ska vilja vara min vän. Tvärtom, jag strävar löjligt mycket efter att vara “normal”. Men i lätt irritation kände jag nu att det var dags att kliva steget ut och visa även denna sida av mig till fullo. Så jag förstår käre Djävul, kort nummer 15 i stora Arkanan, men jag har rensat mina tjuriga tankar, jag vänder härmed min ilska och irritation till något verkningsfullt kreativt istället.

Så, vem vill ha en kort korttolkning?

Välkommen åter!

Innan jag förstod att jag, och alla andra hade skyddsguider, änglar, hjälpare, vägledare, väktare, ja, vi har olika namn för de väsen som finns som ett stöd för oss, var jag väldigt mörkrädd.

Inte hemma i ett mörkt hus, men i skogen, källaren, på vinden m.fl. platser. Jag var inte rädd för spöken eller andra, “övernaturliga” väsen, jag var rädd för att det skulle stå en livs levande, men farlig, människa någonstans i mörkret.

När jag genomgick en skilsmässa fick jag problem, igen, med ätstörningar, samtidigt började jag förstå att det fanns något i min dåvarande lägenheten. Så en dag när jag gick med mina vinkelpekare upptäckte jag att någon/något stod framför min skafferidörr. Något som dessutom försvann därifrån om jag plockade ut allt som det gick att göra “godis” av. Som jag då alltså kunde “missbruka”. Denne någon försökte hindra mig från att göra mig själv illa genom att äta sådant som jag sedan fick ångest för och var tvungen att göra mig av med.

Det var en stark upplevelse och jag har alldrig haft tillstymmelse till bullimi sedan dess. I dag har jag kontinuerlig kontakt med mina guider, de är många men jag har mest kontakt med två. Jag “anropar” dem när jag ska ge healing, tolka tarot, kanalisera (naturligtvis), och när jag åker tunnelbana mitt i natten (t.ex.)

I tre år åkte jag förbi en gård, många gånger såg jag mannen, i rätt ålderdomliga kläder, men i början av 80-talet fanns fortfarande en och annan “vadmalsgubbe” kvar i mina hemtrakter så jag tyckte inte det var speciellt konstigt. Funderade inte ens på om gubben fanns, det måste han väl göra, jag såg honom lika tydligt som jag såg mina medpassagerare på bussen, om än på håll. Så fick jag körkort och pojkvännen och jag åkte förbi stenhuset. Stenhus är inte helt vanliga där uppe så jag sa till min pojkvän att jag gillade huset och eftersom han var från trakten så frågade jag om han kände gubben. Han såg lite konstigt på mig och svarade; “det är ett ödehus, där har ingen bott på säkert 20 år”.

Jag blev förvånad, och när han började prata om att det kunde varit nån annan som gick där, nån släkting eller nåt, så brydde jag mig inte om att opponera mig. Han hade iallafall aldrig sett nån där. Det gjorde inte jag nån mer gång heller, och jag undrade varför. Kanske var han den som skulle få mig att tro på det som inte syns.

Spöken, döda själars avtryck, är inte läskiga, har blod och otäcka skador eller är märkta av sjukdomar när de visar sig, det är inte som på filmen “Sjätte sinnet”. Nej, de flesta som “går igen” har inte grävt ner en skatt, blivit halshuggna eller är vad vi vanligen kallar osaliga. De är ofta vanemänniskor, personer som gjort samma saker i många år, handlat vid tre-snåret på torsdagar, pantat flaskor i affärens pantavdelning på måndagar, gått ut i lagården samma tid, morgon och kväll, år efter år efter år. Såna som har svårt att inse att de är döda, att de inte har ansvar för att tvätten hängs, klockan vrids upp, som fortsätter stampa av skorna när skymningen kommer. Men inte blir vi alla vilsna på andra sidan för det, vi möts upp av dem som gått bort före oss eller så av någon annan själ som har den uppgiften.

Jag brukar se själar som  de såg ut innan åren och sjukdomar tagit ut sin rätt, om jag dör i  en trafikolycka och blir svårt lemlästad så kommer jag inte visa mig så om nån kontaktar mig. Sen är det nog mera så att mediet inte kallar på specifika själar utan de själar som vet att du ska till ett medium försöker ta kontakt. Det är inte helt lätt för dem, och om ett medium garanterar dig kontakt med en alldeles specifik själ så ljuger han eller hon. Vi kan inte lova sånt, även om det ofta fungerar, men lova att “jo, jag kommer att kontakta just din bror som gick bort 1985″, det är båg, så går det bara inte till.

Det kan nog ta tid innan jag kommer fram till ett bra sätt att skriva om det mediala i mitt liv, ni får ha tålamod med min berättarkonst, tänkte ta några “fallbeskrivningar” från mina år som praktiserande medium, det är några år nu, närmare bestämt 15 år.

Välkomna åter!